Personligt

Tavelhand­larens sista affär

Sven Hollming, 75 år, har drivit sin konstbutik på Boulevarden i Helsingfors i 55 år. Under karriären har konsthandeln genomgått en totalförändring. Nu lägger han ner den butik som i decennier blivit en viktig del av gatubilden för många helsingforsbor.

Sven Hollming
Sven Hollming har drivit sin konstbutik på Boulevarden i 55 år. På 2000-talet gjordes ändringar inne i butiken men adressen är den samma.

Det är en solig måndag och strömmen av människor på Boulevarden är konstant. Gamla kyrkoparken ligger runt hörnet. Mellan inredningsbutiken och den italienska restaurangen finns ett skyltfönster med texten SLUTFÖRSÄLJNING. Sedan 1954 har konstaffären V. Hollming & Co funnits på den här adressen, men nu har butikens historia kommit till vägs ände.

En klocka på ytterdörren klämtar till och Sven Hollming kommer ur sitt kontor, in i butiken. Han har sålt konst i 55 år, men i februari satte han upp lappen om slutförsäljning på fönstret. Alla tavlor säljs med 30-procents rabatt. Det finns en hel del att sälja, eftersom butiken har 1 500 målningar i sitt lager.

– Mars var en av de bästa månaderna i butikens historia och april blev ännu bättre, berättar Hollming.

Sven Hollming

Sven Hollming

Arbete: Företagare och ägare till Taidekauppa V. Hollming & Co sedan 1967.

Familj: Fru och två barn.

Fritidsintressen: Trädgård och snickeri.

Kuriosa: Jag har behållit hela bokföringen sedan 1950-talet, även så kallade polisböcker som skulle fyllas med alla inköp och priser.

Nu pågår förhandlingar mer ett par köparkandidater, men ingen av dem tänker fortsätta att driva konstbutiken.

– De vill ha butiksutrymmet för helt andra ändamål. Jag har sagt att jag kan sluta direkt om jag får tillräckligt stor del av lagret sålt. Jag har ställt in mig på att dra vidare.

Beslutet att lägga ner var inte lätt. Hollming gick i pension redan för tolv år sedan och då uppmanade hans söner honom att avsluta. Men konstbutiken har varit Sven Hollmings livsverk, som han ärvde av sin far, Väinö Hollming.

Tavellager i Storbritannien

Väinö Hollming tävlade i banracing på motorcykel och reste runt på tävlingar i Europa, men han hade alltid varit intresserad av konst. På 1940-talet köpte han hela lagret av en engelsk konsthandel och öppnade konstbutik i Helsingfors, först på Glogatan och sedan på Boulevarden.

Sven Hollming
Sven Hollmings konstbutik har alltid välkomnat kunder som bara vill komma in och titta. Kunder som kommer in för att köpa kan ofta säga vilken typ av tavla som intresserar dem, kanske ett landskapsmotiv eller en målning med blommor.

– Min pappa hade köpt en tavla som present åt min mamma. Det var en Hjalmar Munsterhjelm och den satte tydligen igång hans tankar om att öppna en egen konstbutik, berättar Sven Hollming.

Sven Hollming började som tioåring, i slutet av 1950-talet, hjälpa sin pappa i butiken. Han följde med honom när han besökte konstnärer och köpte upp tavlor.

– Jag var bärare. Pappa ringde alltid till konstnärerna på förhand och frågade vad de hade att sälja. Jag höll mig bakgrunden när han gjorde affärer. Min pappa hade goda kontakter och det fanns gott om tavlor att köpa. Bland de konstnärer som vi oftast besökte för inköp fanns Veli Kaliman, Olavi Laine, Eeli Jaatinen och far och son Nelimarkka, Eero och Tuomas.

Som ung hjälpte Sven Hollming sin pappa på företaget vid behov, men 1967 blev han själv tavelhandlare. Det var ett ganska självklart beslut, eftersom det på den tiden var brukligt att barn tog över sina föräldrars företag.

Sven Hollming
Hollming & Co har haft många stamkunder, men antalet har minskat med åren. Numera är kundkretsen bred, unga köper helst grafik.

Het konstboom på 1980-talet

I början bestod hälften av affärerna av återförsäljning. Konsthandlare från hela Finland kom till Boulevarden för att köpa konst till sina egna butiker.

– De köpte ofta ett 20-tal tavlor åt gången och efter en sådan affär blev det en grym stress att få in nya varor i butiken.

I synnerhet på 1970- och 80-talen fanns det också kringresande konsthandlare, som slog upp tillfälliga tavelutställningar i lediga utrymmen som de hittade längs vägen. Den gruppen av försäljare har förvunnit med tiden.

– Den här branschen har förändrats fullständigt sedan dess. Först kom konstboomen i mitten på 1980-talet, när folk köpte vad som helst och konstverk såldes för stora belopp på auktioner.

Det hände sig att Hollming köpte en tavla på förmiddagen för att sedan några timmar senare sälja den vidare till en annan konsthandlare. På eftermiddagen kom en kund in till butiken och frågade efter en exakt sådan tavla som han just hade sålt.

– Då ringde jag upp den andra konsthandlaren och köpte tillbaka tavlan.

Sven Hollming
Hollming uppmanar sina kunder att köpa den tavla som de attraheras av, eftersom en tavla som man inte köpte kan hänga kvar i huvudet i decennier. Ett verk kan skapa ett emotionellt band, trots att man inte fick det med sig hem.

Fruns stöd hjälpte i svåra tider

Det har gått uppåt och neråt flera gånger under Hollmings långa karriär som konsthandlare. Under svackorna har Hollming pliktskyldigt kommit till butiken varje dag, öppnat dörren och satt sig ner för att vänta på kunder. Ibland har det funnits perioder när han suttit mer än han betjänat kunder.

– Många gånger hade jag hellre gjort något annat än suttit här sysslolös, men jag har nog aldrig varit deprimerad.

Stödet från hans fru har hjälpt honom att orka när tiderna varit tuffa.

– När det var som värst kunde det gå tre veckor utan den minsta intäkt. Trots det har det alltid löst sig på något sätt med pengar. Frun brukade säga att vi kan ta ett lån om det inte löser sig på annat sätt.

Det gick Hollming ändå inte med på att göra och den principen räddade honom från 1990-talets ekonomiska depression. Den konstboom som föregick lågkonjunkturen hade fått många konsthandlare att fylla sina förråd med dyrt inköpta tavlor för lånade pengar. När lågkonjunkturen sedan slog till och kommersen mattades av blev en stor del av dem tvungna att lägga ner sina företag. Hollming kunde fortsätta eftersom han inte hade tagit några lån.

Sven Hollming
Det har hänt sig att Sven Hollming fått tillbaka tavlor som köpts som presenter, men som mottagaren avskytt.

Den värsta stiltjen inom konsthandeln inträffade för cirka fem år sedan, efter att en stor konstbedrägeriskandal avslöjats i Finland. Det handlade om landets största konsthärva någonsin, där ligans centrala figurer hade sålt tavlor, som var förfalskade verk av kända konstnärer, för miljontals euro.

– Då stannade affärerna upp fullständigt. Jag pratade om skandalen med tiotals kunder och de berättade att de inte ville handla i andra konstbutiker eftersom de visste att dessa hade haft samröre med förfalskarna.

Så gick det några år och covidpandemin bredde ut sig. Alla över 70 år uppmanades att stanna hemma för att undvika att bli smittade och Hollming stängde sin butik i en månad.

– Då insåg jag att jag klarade mig nästan lika bra som när butiken var öppen. Pandemin dämpade försäljningen under en lång tid, men i höstas piggnade affärerna till igen.

Tavlor skapar emotionella band

Hollming har alltid sagt till sina kunder att de gärna får komma in till butiken bara för att titta på konst, utan köptvång. Kunder frågar ofta vilken tavla han tycker att skulle vara den bästa investeringen. Han ger inget svar på den frågan, eftersom det är omöjligt att förutspå hur värdet på en tavla kommer att utvecklas.

Sven Hollming
Det är alltid svårt att prissätta en tavla, även när konstnären är berömd. Auktioner ger en fingervisning om värdet, men annars är det upp till konsthandlarens erfarenhet och fingertoppskänsla.

­– Därför rekommenderar jag alltid att kunden köper en tavla som på något sätt attraherar och som passar in där den ska hänga. Och naturligtvis lönar det sig att köpa ett verk av en namnstark konstnär.

När Hollming får frågan om vilka verk som är butikens skatter svarar han anspråkslöst att det inte finns några sådana. Däremot finns det enligt konsthandlaren några riktigt trevliga tavlor, som Onni Ojas Mammor och barn och Elvi Maarnis porträtt av en ung kvinna.

Hemma hos sig har han moderna verk som Linnovaara, några nygamla och några traditionella tavlor. Genom åren har han handskats med bland annat Helene Schjerfbecks verk, som i bästa fall varit värda miljoner euro. Det stör honom inte att han förlorat dem.

– Jag är inställd på att det är mitt jobb att sälja tavlor. Det stör mig mer att jag sålt tavlor som jag verkligen har gillat.

Konsthandlare inne på slutspurten

Som motvikt till konsthandel ägnade sig Sven Hollming på 1970-talet åt racing.

– Jag fick det lite till skänks. Min pappa hade tävlat på motorcykel i tiotals år och jag började på lite trevande när jag fått mitt körkort. Det gick bra på isbana och sedan i bankörning så även jag började tävla. Pappa var alltid med som mekaniker och stallchef.

Sven Hollming

Sven Hollming vann FM-guld i bankörning åren 1973 och 1978, däremellan fick han silver. Han körde en Morris Cooper S och deltog i grupp 5, som var den snabbaste gruppen. Förarkarriären slutade 1979, när bilen havererade.

– I andra loppet brakade motorn ihop och det dök upp en person som ville köpa bilen. Jag hade kört mitt. Pappa hade dött i januari samma år och jag skulle inte ha haft tid att ensam mecka med bilen, vid sidan om familj och jobb.

På samma sätt som racingkarriären tog slut har nu arbetet med konstbutiken kommit till vägs ände. Många har frågat honom hur han ska fylla sina pensionärsdagar. Det vet han ännu inte. Kanske kommer han att tillbringa tid med familjen på sommarstugan i Porkala eller låta bygga ett nytt, mindre hem bredvid sitt egnahemshus i Gäddvik. Det har länge funnits i planerna.

En liten tid kommer han ännu att handla med konst och möta kunder, som genom åren blivit fästa vid hans butik.

– Jag har många kunder som klagar över att butiken upphör. Det finns äldre damer som bryter ut i gråt, eftersom butiken alltid har stått här, nära deras hem. Det finns också de som först nu vågar sig in. Tidigare har de njutit av att fönstershoppa, något som gett dem välbehag när de själva inte haft råd att köpa tavlor.

Text: Sanna Sevänen Foto: Sakari Röyskö

Publicerat 06.06.2022