Personligt

Allt fokus på Kira

Hon är Finlands mest lysande fotografstjärna och har med ett helt eget uttryckssätt trollbundit sin publik. Men nu lämnar Kira Gluschkoff modescenen för att i stället satsa på konstfotografi.

Hon har uppnått närapå allt inom modefotografering, och har förevigat så gott som alla Finlands supermodeller både hemma och utomlands. Men nu är Kira Gluschkoff redo att ta nästa steg i karriären.

– Film, historia, urfolkskultur inspirerar mig stort, liksom Pier Paolo Pasolinis värld, färgglada nationaldräkter, finländsk skog och sagor, men också att skildra livets mer brutala och skoningslösa sidor, säger Kira som alltmer börjat intressera sig för konstfotografi.

Vilket på sätt och vis känns som en naturlig utveckling. Hennes fotografi med intensiva färger och stämningar har alltid gått utanför de traditionella ramarna.

När dessutom antalet modetidningar drastiskt har minskat i takt men den växande tidningskrisen, så var det till slut ett lätt val för Kira. 

Lekfull målmedvetenhet

Det stora vita huset skymtar fram bakom träden, ett stenkast från hästhagarna. Några av hästarna håller till utomhus i duggregnet. Stuteriet har en areal på 30 hektar. Det här är Kiras kungarike, en plats där hon tillbringar större delen av sin tid. Ett tjugotal islandshästar står i stallet. Det grådaskiga novembervädret är precis sådant som gör en dyster till sinnes. Men gråvädret tycks inte bekomma Kira när hon på lätta fötter stegar iväg till ridhuset.

Kira Gluschkoff

Bor: På en gård i Kirkkonummi

Bok på nattduksbordet: Miina Äkkijyrkkäs biografi Jumala ja erotiikka (betyder Gud och erotiken men finns åtminstone ännu inte i svensk översättning)

Ett konstverk som inspirerar mig: Rut Bryks relief Isströmmen

Hobby: ”Jag har gjort NÄSTAN 300 dykningar.”

Hemlig talang: Byggmästare.

Baksidan av hennes hand är fullklottrad med siffror i bläck. De är nedtecknade exponeringstider för dagens fotografering som ingår i en konstserie som Kira arbetat med i flera år och där hon vill skapa ett drömlikt sagotema med hästar och skira, älvlika barn.

– Jag brukar veta ganska väl vad jag vill ha, men det finns också rum för en hel del "go with the flow” och omedelbar inspiration när jag håller i kameran, säger Kira.

Det är så kallt i ridhuset att det ångar när man andas. Kira är bestämd, men vänlig mot teamet med modeller, stylister och assistenter, som instinktivt verkar följa hennes vision utan att så många ord ens behöver uttryckas.

Det började i Paris

Kira minns hur hennes far alltid hade kameran med sig när hon var barn. I familjen fanns det ett stort konstintresse, och de besökte ofta utställningar. Kiras bror har gjort karriär som filmfotograf och arbetar för närvarande i Los Angeles. Ändå förnekar Kira att hon skulle ha uppmuntrats hemifrån att bli yrkesfotograf.

– Snarare det motsatta. Jag gav mig själv två år för att bevisa att jag klarar mig i den här branschen.

Som fotograf är Kira självlärd. Hon studerade ett par veckor på Konstindustriella högskolan innan hon rymde till Paris för att få möjlighet att fotografera i en internationell miljö, och framför allt var det modevärlden som lockade.

– Och då var ju Paris ett självklart val. Fast mycket har ändrats sedan jag började i branschen som 20-åring.

– Även en fotografs framgång bestäms numera till stor del av sociala medier. Förr var det mer spännande att fotografera, när man inte i förväg kunde veta hur fotosessionen gått. Nu när allting har blivit digitalt så tas det ju enormt mycket fler bilder, ändå har kvaliteten inte blivit ett dugg bättre.

Att se i bilder

Själv håller sig Kira helt borta från sociala medier. Hon vill bevara sin egen stil och kreativa process. Hon är övertygad om att det inte går att öva upp sin visuella skärpa: Antingen har man förmågan att granska sin omvärld i bilder eller har man det inte. Detsamma gäller ledarskap och förmågan att regissera människor under en plåtning, menar Kira.

– Det är inget man kan lära sig. Jag gillar att vara herre över situationen och vara den som håller i trådarna. Kunderna har varit nöjda med den stilen, konstaterar hon.

Fotosessionen i det iskalla ridhuset tar tre timmar. Barnen har emellanåt varit inne för att värma sig. Däremellan har de ställts upp i olika formationer med hästarna. Fingrar och tår är stela av köld, men Kira är oförtröttlig.

– Nu har vi övat klart! Vi närmar oss det jag söker. Av alla de hundratals bilder jag har tagit i dag, så handlar det till slut om att bara hitta en enda där allt blir rätt.

Kiras assistent kliver upp på en pall för att än en gång rikta om ljuset. Flickan på hästryggen vilar sitt huvud mot hästens hals och tittar direkt in i kameran. Kanske är det just den här bilden Kira väntat på?

Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff
Foto: Kira Gluschkoff

Foto: Kira Gluschkoff

Text: Anna Gustafsson Foto: Jussi Ratilainen

Publicerat 03.02.2020